För några veckor sedan satt jag här med panik och ångest över den vetenskapliga uppstasen som jag skulle skriva. Nu, några veckor senare, sitter jag här med 11 sidor skrivna och allt panik och ångest är borta. Jag är så gott som helt klar med den, åh så skönt! Fast vid närmare eftertanke, nej det är inte skönt. För det innebär att den 15 minuter långa redovisningen av mitt arbete börjar närma sig... Men innan dess ska jag hinna få ha en veckas lov, vilket bara är en vecka bort. Har förstått att många redan fått lov, och åh så avis jag är!